Inlägg 11
Släpp ut mig, jag måste upp. Himlen väntar. Jag lever. I infierno. Jag måste upp. Till himlen där änglarna väntar. Min stadsnatt är vacker. Den kommer tillsammans med mörkret: kall och oändligt lång. Den omfamnar mig med kylan. Jag ser bara svart. Alla sover, förutom jag, för-utom vi. Ni lämnar mig. Gång på gång blir jag besökt och lämnad. Ni kommer tillbaka. I stadens ljus, på natten då tårarna inte syns. På natten syns ingenting. Det är där jag lever. Och därför lever jag inte. Jag är genomskinlig. I ett infierno. Nästa gång ni går är det fan jag som ska lämna er. Jag ska resa mig upp och flyga iväg, från natten till himlen.
