Inlägg 8
Min hud är genomskinlig, som av glas. Minsta knuff och jag går sönder. Väggarna faller över mig. Jag vill riva sönder tapeterna med mina naglar. Riva så att det blöder på väggen. Jag vill måla upp monstrena från mina mardrömmar med blodet och riva sönder dem. Skrika ”Lämna mig ifred”. Nu stannar ni på pappret och när jag knöglat ihop er,ska ni vara borta för all tid. Det blåser kallt och vinden gör mig okapabel att röra mig. Jag klär av mig naken, igen. Men den här gång är det på riktigt, mer naket än aldrig förr, för nu klär jag av mig i mitt innersta rum. Jag skriver ur själen. Här. Till er.
